[:sv]Megakyrkornas USA[:]
[:sv]
Religionens stora roll i USA är något som ofta förbryllar sekulariserade svenskar. Många gör sig lustiga över vad man uppfattar som amerikanernas naiva barnatro på änglar och mirakel. Andra förfasar sig över den stora politiska roll som speciellt de konservativa samfunden spelar i frågor som abort och homoäktenskap.
Kopplingen till politik är komplex och paradoxal. Åtskillnaden mellan stat och samfund är noggrant bestämd i konstitutionen. Samtidigt lever politiker som inte högt och tydligt deklarerar sin gudsfruktan farligt. Att vara religiös är lika amerikanskt som att äta äppelpaj, se på baseball och fira thanksgiving. Att vara patriot innebär att man omfattar såväl Gud som kapitalism och ett starkt försvar.
Religionens starka ställning är nu i blickpunkten genom den stora uppmärksamhet som den kaliforniske pastorn Rick Warren har fått: först under valkampen, därefter när Obama bad honom delta i de högtidliga ceremonierna vid presidentinstallationen i morgon.
Warren är kontroversiell därför att hans kyrka, Saddleback Church, spelade en avgörande roll i kampanjen mot homoäktenskap i Kalifornien. För många av Obamas liberala anhängare upplevdes detta som ett svek med stor symbolisk kraft. Det förvärrades av att så många svarta väljare uppenbarligen röstade för Obama men samtidigt mot homosexuellas rätt att gifta sig.
Men Warren är en komplicerad figur som inte fångas i nidbilden av den ärkekonservative fundamentalisten. Obamas vänskap bygger på en gemensam värdegrund där Warrens stöd för kampen mot aids, den globala miljökrisen och folkmorden i Rwanda och Darfur har lett till att många inom den kristna högern ser Warren som en ganska främmande fågel.
Och Warren är noga med att understryka att han inte tillhör det ena eller det andra politiska lägret. I somras bjöd han in både McCain och Obama för att ge dem tillfälle att svara på frågor. Hans vilja att tala med alla speglar väl Obamas vilja att inkludera röster som talar mot varandra; att inte bara hålla sig med ja-sägare som rådgivare och samtalspartners.
Än mer viktigt är kanske att förstå den stora sociala roll som de moderna megakyrkorna spelar i dagens USA. Warrens kyrka är inte bara stor – mer än 20¿000 personer under gudstjänsterna – den knyter an till en rad utpräglat moderna trender. Å ena har han sålt trettio miljoner exemplar av sin kristna självhjälpsbok, ”The Purpose Driven Life”, där betoningen ligger på individen. Å den andra utgör hans kyrka en välfärdsstat i miniatyr, som erbjuder vård, skola, omsorg på ett sätt som kännetecknar den amerikanska kyrkan, både historiskt och i samtiden.
Här tror jag att vi i Sverige och i Europa har något viktigt att lära oss – om vi kan nå bortom änglarna och abortmotståndet – nämligen de religiösa samfundens stora kapacitet att fungera som härbärgen i det brutala moderna marknadssamhället. Dels kan de skapa gemenskap och identitet, dels erbjuder de ickeoffentliga alternativ till dagis, skola, sjukhus, äldrevård, äktenskapsrådgivning, och stöd för nödställda.
I Sverige uppfattas ofta religiösa samfunds välfärdsaktiviteter som en suspekt form av välgörenhet. Denna kritik kan ibland vara berättigad, men ibland är det mer historisk myt än samtida verklighet. Idag är det många som efterlyser en större roll för civilsamhället när det gäller vår välfärd. I detta sammanhang kommer samfunden att bli en allt viktigare partner. Kanske dags att studera våra egna frikyrkor?
Lars Trägårdh, historiker och författare, bosatt i USA
[:]
