[:sv]Nationalismen regerar[:]

Varje land har sin egen politiska ton. Den nationella identiteten slår igenom i såväl ämnen som stil. I Sverige fylkas man gärna kring folkhemska spörsmål. Jämlikhet, solidaritet och trygghet är trumfkort som inte ens borgarna utan risk kan undvara. Därför övergav Reinfeldt högerns klassiska och synnerligen misslyckade skattekverulans för att istället ansluta sig till ett program där arbetslinjen och ett återställande av folkhemmet anno 1960 stod i centrum.

Om nästan alla svenska politiker sjunger sånger med samma refräng – vård, skola, omsorg – fick man under tisdagens presidentdebatt i Nashville tydligt se att den amerikanska politiska diskursen är stöpt i en helt annan slev.

Amerika har alltid varit en krigarnation, och till skillnad från oss svenskar som ser vikingar och karoliner som avlägsna historiska gestalter som idag sällan åberopas av andra än högerradikala krafter, har revolutionen och frihetskrigen aldrig släppt greppet om det amerikanska folkets fantasi.

Det går helt enkelt inte att vinna en debatt, för att inte tala om ett val, om man inte framstår som uttalad patriot. Såväl krigshjälten McCain som Irakkrigskritikern Obama var noga med att bedyra sin stolthet över USA och dess folk. Det finns inget bättre land, betonade båda, och tävlade om att klappa på den deltagare i utfrågningen som råkade vara militär.

Nu beror visserligen politisk framgång även i Sverige på hur väl man hanterar centrala symbolfrågor. Men om ett förlorat krig eller en ekonomisk nedgång skapar kris i USA, bekymrar man sig mindre om man rankas lågt vad gäller barns rättigheter eller äldres omsorg.

Den stora skillnaden ligger dock på ett annat plan, nämligen i hur stolthet över nationen uttrycks. Amerikaner må vara nog så moderna i vissa avseenden, men deras öppna och självklara nationalism upplever nog många svenskar som utpräglat förmodern, för att inte säga primitiv. I Sverige föredrar vi en (illa) dold och självbelåten folkhemsnationalism; öppet flaggviftande ses däremot som lite vulgärt.

Det är kanske en skillnad som inte bara bör ge oss en känsla av överlägsenhet, utan också stimulera till eftertänksamhet. USA är fascinerande nog både ett hypermodernt marknadssamhälle och ett land där ytterst traditionella värden erbjuder en paradoxal men högst verklig motvikt. Inte bara nationen utan även familjen och allehanda religiösa och etniska samfund spelar stor roll för gemenskap och välfärd.

Den amerikanska nationalismen utgör en inbyggd fördel för McCain. Obamas kritik av Irakkriget må vara nog så befogad – men ve honom om han kan framställas som en defaitist. Och hans recept för att bota finanskrisen eller göra sjukvården mer tillgänglig kan snabbt anklagas för att vara oamerikanska – om han pratar för mycket om statlig reglering och inskränkning av det fria valet på bekostad av individens frihet och ansvar.

Obama borde inte kunna förlora med tanke på hur det står till i USA idag efter åtta år under Bush. Men för att vinna måste han inte bara hantera det stora och ofta dolda motståndet mot att välja en svart man. Han måste också övertyga om att han är en sann patriot – stolt och redo att blåsa i trumpeten och ystert storma fram mot fienden.

LARS TRÄGÅRDH