[:sv]Obamas misslyckande kommer att gå till historien[:]

[:sv]Nattens framträdande mot republikanernas Mitt Romney i natt var ett av Barack Obamas sämsta någonsin. Tankarna går till Al Gores katastrofdebatt med George W Bush för 12 år sedan – då inledde Bush den vändning som skulle göra honom till president. I framtiden kommer historiker att skriva spaltmetrar om Barack Obamas misslyckande, skriver Lars Trägårdh, professor i historia.

Den sista månaden har varit tuff för Mitt Romney. Trots den amerikanska ekonomins usla tillstånd och en allmän känsla av att president Barack Obama inte lyckats infria de höga förväntningarna efter hans historiska seger för fyra år sedan, har republikanernas presidentkandidat halkat efter i opinionsmätningarna. Tack vare egna felsteg har Romney gett Obama en gyllene chans att utmåla honom som en kallhamrad affärsman utan medkänsla för vanligt folk.

Givet Obamas rykte som en god talare och en mer sympatisk individ – någon som genomsnittsamerikanen hellre skulle vilja ta en öl med – fanns det inför nattens första presidentvalsdebatt förväntningar på att Obama skulle sätta in en avgörande stöt. Men för att lyckas med detta var han samtidigt tvungen att undvika sin tendens att bli akademiskt mästrande – och istället lägga an en mer folklig, till och med populistiskt ton.

Barack Obama behövde tala sig varm för det amerikanska folket och den amerikanska nationen, och samtidigt cementera bilden av Mitt Romney som fångad av Tea Party-rörelsen och dess extremistiska politik.

Så blev det inte.

Jag tror att historiker i framtiden kommer att skriva spaltmetrar om hur och varför president Obama så fullständigt misslyckades med detta uppdrag. Minuter efter debattens slut brast republikanerna ut i jubel, samtidigt som till och med Obamas mest inbitna supportar bara kunde konstatera att deras kandidats framträdande var ett av hans sämsta någonsin.

Där Mitt Romney framstod som kraftfull, engagerad, saklig – bekvämt situerad i politikens centrum, och som en hyfsat god kandidat till och med som öl-kamrat på den lokala puben – tonade en bild av Obama fram som defensiv, krånglig, utan energi eller entusiasm.

Läste man mellan raderna i det flöde av amerikanska artiklar som skrivits inför gårdagens debatt, kunde man förnimma bland Obamas anhängare en oro över att han skulle upprepa Al Gores katastrofala framträdande i den första debatten mot George W Bush för 12 år sedan.

Före den debatten ledde Al Gore med god marginal i opinionsundersökningarna – efter den påbörjade Bush en inhämtning som ledde fram till hans kontroversiella seger.

Problemet med Al Gore då var en fatal kombination av vad som uppfattades som översitteri och omständliga argument kring svårtolkade siffror, och tekniska resonemang om skatter och lagar. Bush lyckades vinna kampen om vem som talade klarspråk på ett sätt som den genomsnittlige väljaren kunde förstå.

Politik handlar inte bara om att vilja. Det handlar också om att kunna koppla upp sig retoriskt mot de verkligt stora frågorna, att ha modet att tala om moral, om det goda samhället, om meningen med livet, och den nationella identiteten. Andra kan sysselsätta sig med tekniska frågor och sifferexercis.

I gårdagens första presidentvalsdebatt vann Romney först och främst genom Barack Obamas misslyckande. Presidenten lyckades inte fånga och tala om de stora frågorna. Barack Obama framstod som Al Gore II. Mitt Romney, å andra sidan, gjorde mycket bättre ifrån sig än vad de flesta hade väntat sig. Även när han var konkret var han betydligt bättre på att koppla ihop praktisk politik med de grundläggande värden som han står för.

Man kan gräla om just Romneys vision av vad Amerika är och står för. Men jämfört med Obama var han i natt tydligheten själv.

Från 4 oktober 2012: ”Obamas misslyckande kommer att gå till historien” på SVT Debatt.[:]