[:sv]Det nya nya landet[:]

Han lyckades med att knyta till sig de grupper som representerar USA:s framtid – ungdomar, kvinnor, den växande icke-vita minoriteten – något som kom till personligt uttryck när han presenterade sina döttrar: två unga, starka kvinnor som han uttryckte det.

Romney och republikanerna fann å andra sidan sitt stöd främst i det förflutna Amerika: hos de äldre, vita, religiösa och ofta arga männen.

Denna polarisering är oroväckande av flera skäl. Som alltid i amerikansk politik talade såväl Obama som Romney om behovet att samla nationen och mötas över partigränserna. Men misstron mot politikerna och kongresshuset är lika kompakt som avgrunden som skiljer demokrater från republikaner är djup.

Uppdelningen av USA i två läger handlar delvis om historiska och samtida spänningar som har att göra med ras och etnicitet. Men främst är det en fråga om skillnader i synen på modernisering och de värderingar som förknippas med denna process. Kampen om den politiska makten är intimt kopplad till ett krig om Amerikas själ och identitet.

I denna kamp står familjen och de religiösa samfunden i centrum. För republikanerna hotar den sekulära, storskaliga och anonymiserande modernitet som kännetecknar de stora städerna att undergräva de familjevärderingar och den religiösa moral som ännu genomsyrar ”heartland America”, där små, lokala gemenskaper binder samman människor i ”naturliga” relationer.

Det kommunitära Amerika står mot det individualistiska Amerika; traditionell gemenskap mot modern frihet.

Både det gemenskapstörstande och det frihetsälskande Amerika kan göra anspråk på djupa historiska rötter. Betoningen på en radikal religionsfrihet som bygger på en konstitutionellt grundad separation mellan stat och kyrka är helt central för den amerikanska idén. Det tidiga Amerika skapades av flyktingar från förtryckande stater som förföljde religiösa minoriteter.

Men samtidigt är det lika sant att en visserligen besläktad men i botten annorlunda tanke om individens frihet också ingår i ur-Amerikas grunddokument, det vill säga konstitutionen och då främst det första tillägget som garanterar individens frihet.

Redan från första början kom därför USA att präglas av en spänning mellan modernitet och tradition, mellan en betoning på småskaliga gemenskaper där familj och samfund stod i centrum och ett gigantiskt marknadssamhälle där individer och företag var de grundläggande enheterna. Och detta kom att innebära att även frihetstanken blev dubbelbottnad: å ena sidan samfundens frihet från statlig makt, å den andra sidan individens frihet från traditionella sociala och ekonomiska strukturer.

Det är nog ingen överdrift att påstå att Amerikas storhet i detta perspektiv har varit rotad i en produktiv spänning mellan dessa två drömmar om frihet. I bästa fall har många individer samtidigt kunnat förverkliga sig själva enligt båda dessa logiker: individualismen har kunnat samexistera med och dra energi från en kommunitär pluralism som gett skydd och stöd åt innovativa och udda individer som inte ensamma kunnat skapa det vitala samhälle som USA länge varit.

Detta gäller även samfunden och företagen: Religion och kapitalism har samexisterat på ett sätt som ofta förvånar sekulära européer som uppfattar dessa värderingssystem som motstridiga – även om sociologer sedan Webers tid spekulerat i kopplingarna mellan protestantism och kapitalism.

Med tiden har den individualism som kännetecknar det moderna samhället kommit att hamna i en allt djupare konflikt med det traditionella Amerika där den traditionella familjen och samfundens primat ännu dominerar. Individualism har kommit att kopplas inte bara till en positiv syn på marknad och företag utan även till mer utmanande sociala fenomen: kvinnornas frigörelse, samkönade äktenskap, etnisk mångfald.

Problemet för republikanerna är att Amerikas polarisering inte är statisk: snarare har vi att göra med demografiska trender: växande etnisk mångfald, större krav på jämställdhet, ökad sekularisering, rörelsen från land till stad. Frågan nu är om de kommer att satsa på en politik som ställer sig lite mer positiv till etniska minoriteter, invandrare och de unga människor som har en mer modern inställning till jämställdhet och homosexuellas rättigheter. Eller om de drar slutsatsen att den mer renläriga hållning som Tea-party-rörelsens mer extrema anhängare står för förtjänar en ledare som ligger närmre deras värderingar än den alltför moderate Romney.

För Obama handlar utmaningen om att tala både till det moderna och individualistiska Amerika och det traditionella och kommunitära. Det som talar för att han kan lyckas är hans i grund och botten socialkonservativa syn på familj och religion som ibland glöms bort. Han må vara amerikansk patriot men definitivt inte en svensk statindividualist.

Från Sydsvenskan: ”Det nya nya landet”, 2012-11-10.