[:sv]Frihetsdrömmen öppnar dörren för en snokande storebror[:]

Vad sysslar då alla dessa volontärer med? När jag själv under förra presidentvalet ställde upp som frivillig i Florida var mitt uppdrag att fungera som ”poll watcher”. Efter allt kaos 2000 var målet att se till att allt gick rätt till, inte bara under valdagen utan även veckorna före. Då registrerade sig många medborgare som väljare, somliga för första gången, andra för att de flyttat sedan det senaste valet, åter andra för att de förlorat sin rösträtt efter att ha dömts för brott.

Att registrera väljare är lika viktigt som att övertyga dem om att rösta för ett visst parti eller en viss person. Ty utan registrering har man ingen rösträtt på valdagen.

För en svensk är det betydligt enklare. Vi är ju alla ”skrivna” någonstans och med detta följer en rad rättigheter och bekvämligheter. Röstsedeln får vi med automatik. Vad som i USA är ett privilegium och något som kräver medborgarinitiativ är i Sverige en universell rättighet som bokstavligt talat kommer med posten.

Skillnaden mellan USA och Sverige säger mycket om dessa länders politiska kulturer. I USA kan man spåra detta lätt kaotiska system till en historiskt förankrad vägran att underkasta sig statens makt. Tanken på att varje medborgare skulle vara ”skriven” på en ort, ha ett nationellt ID-kort och ett personnummer ter sig för många amerikaner som skrämmande och oamerikansk. På samma nivå som att förvägras den heliga rätten att bära vapen.

En andra historisk rot är de systematiska försöken som följde efter inbördeskriget och slaveriets upphörande att utesluta så många svarta och fattiga som möjligt från rätten att rösta. Än idag handlar valkampen om att befrämja (alternativt bekämpa) rösträtten för dessa marginaliserade grupper.

Men att en invånare i ett land är skriven, registrerad, identifierad och numrerad är inte bara ett sätt för staten att ha järnkoll på undersåtarna. Det har även många fördelar för individen. Inte bara blir det lättare att rösta, mycket annat mer eller mindre trivialt underlättas, från att låna pengar och betala skatt, till att fixa lånekort på bibliotek och ordna med bilens registrering och försäkring. Allt detta, och mer, kan ta mycket tid och kraft i USA där friheten från Storebror har sina praktiska avigsidor i det dagliga livet.

Efter den 11 september har läget dock ändrats radikalt. I kampen för att skydda den amerikanska nationen mot terrorister har staten nu ett stort behov av att skaffa information om alla dessa människor som lever i oregistrerad frihet. Men den enkla (svenska) utvägen – som både skulle lösa problemet med rösträtten och statens behov av kontroll över landets befolkning – är politiskt omöjlig. De flesta amerikaner motsätter sig än idag nationella ID-kort och personnummer.

Den paradoxala konsekvensen har blivit en lagstiftning – the Patriot Act – som ger staten rätt att i hemlighet skaffa önskad information på ett mer eller mindre godtyckligt och ineffektivt sätt. En metod som är ungefär lika kaotisk och kontroversiell som kampen för att registrera (rätt) väljare.

LARS TRÄGÅRDH