[:sv]Slaget om Norden[:]
[:sv]”Välkomna till Sverige. Här befriar staten människorna!”
Så skulle statsminister Fredrik Reinfeldt kunna välkomna de åtta regeringschefer som i dag ska tala framtidsfrågor på Fotografiska museet på Stadsgårdskajen i Stockholm.
Northern Future Forum-mötet i Stockholm är fortsättningen på ett brittiskt initiativ, och ett uttryck för den konservative premiärministern David Camerons intresse för den nordiska modellen.
Förra året samlade han samma nordisk-baltiska krets på ett konstgalleri i östra London. Där ”skrotade” självmedvetet informella regeringschefer omkring, rapporterade tidskriften Economist. Och berättade hur Cameron i skjortärmarna frågade ut svenskar om hur man säljer musik på nätet, och finländare om kvinnliga företagare.
Den nordiska modellen är löst definierad men kan kort beskrivas som en ekonomiskt framgångsrik välfärdsstat med omfattande trygghetssystem, höga skatter och starka fackföreningar. Vissa lägger till jämställdhet mellan könen och ambitiös miljöpolitik.
Modellen har alltid förknippats med socialdemokratin och särskilt Stockholm betraktades av internationell vänster länge som ett nytt Jerusalem. Men den tiden kan vara på väg att rinna ut.
Den danska statsministern och socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt är ordförande i EU, och just nu pendlar hon till Stockholm. Förra veckan var hon här på ett möte med Samak, en nordisk samarbetsorganisation för fack och socialdemokrater.
Arbetarledarna gav då forskare i uppdrag att besvara den här frågan: kan den nordiska modellen utvecklas och överleva till 2030? Förnyelsen är ett särskilt ansvar för de nordiska socialdemokraterna, menade Thorning-Schmidt. ”Ingen kan göra det bättre än de som har skapat modellen”.
Men det där var alltså förra tisdagen. I dag på Fotografiska minglar Thorning-Schmidt med konservativa statsministrar som reformerat och redesignat sina partier. Fredrik Reinfeldt, David Cameron och Finlands Jyrki Katainen är alla representanter för en ny och mittenorienterad europeisk höger.
Och åtminstone de svenska Moderaterna sträcker långa fingrar efter den nordiska modellen. Inför dagens möte har regeringen delat ut ett nytryck av skriften ”The Nordic Way” som togs fram till förra årets världsekonomiska forum i Davos.
I den gör historikerna Henrik Berggren och Lars Trägårdh en liberal tolkning av den nordiska modellen, och beskriver den som ett uttryck för ”extrem individualism”. Den nordiska välfärdsstaten befriar individen från en rad sociala beroenden.
Den offentliga barn- och äldreomsorgen, de generella studiemedlen, föräldraförsäkringen, särbeskattningen av makar och att så många kvinnor arbetar. Allt det här innebär att människor blir mindre beroende av framför allt familjen.
Pr-minister är det vänligaste oppositionen kallar Per Schlingmann, som formellt är Fredrik Reinfeldts statssekreterare med ansvar för kommunikation. Han är djupt involverad i Northern Future Forum och har en klar uppfattning om vad den svenska och nordiska modellen står för. ”Den starka individualismen. Att människor är fria tack vare politiken”, säger Schlingmann och ekar av Berggren/Trägårdh.
Per Schlingmann tar kvinnornas ställning som exempel. Kvinnor är friare i förhållande till sina män, när de har en egen inkomst. Och den utbyggda förskolan med maxtaxan – Schlingmann poängterar särskilt maxtaxan – bidrar till låga trösklar för kvinnor som vill börja jobba.
Betraktad med individualistiska glasögon är den nordiska modellen kanske snarare liberal eller socialliberal än socialdemokratisk. Eller borgerlig hursomhelst, och det passar väl in i Moderaternas ambitioner på att skriva in partiet i den breda mittfåran, även historiskt.
Som det uttrycks i höstens nya idéprogram: ”Moderaterna vill bygga Sverige vidare på de värderingar som många känner igen som typiskt svenska”. Ett program som också fick kritik för att förfalska Moderaternas historia i både rösträttsfrågan och hållningen mot apartheid.
Politisk historia är en känslig historia. Det är också långt ifrån avgjort vem som vinner dragkampen om det nordiska modellen. Samaks initiativ visar att den nordiska arbetarrörelsen inte tänker ge sig utan strid.
Och David Camerons närvaro i Stockholm bevisar att det nordiska varumärket fortfarande har internationell dragningskraft, men inte bara på politikens vänstra sida.
Från 2012-02-09: ”Slaget om Norden” i Svenska Dagbladet.[:]
