[:sv]Vi är fångar i arbetslinjen[:]

[:sv]

MEDBORGARLÖN På det hedonistiska 70-talet var idén om att undfly löneslaveriet och befria sig från arbetets ok populär. Men till skillnad från då är lönearbete i dag en bristvara, och det förändrar frågan om medborgarlön. Bristen på arbetstillfällen gör att vi är mer fångade i arbetslinjens diktatur än någonsin, skriver historieprofessorn Lars Trägårdh. 

Som collegestudent i Kalifornien under det tidiga 1970-talet tog jag många intressanta kurser med inspirerande professorer. Ett bildningsäventyr som är speciellt för just amerikanska liberal arts-universitet, där målet inte är tidig specialisering eller nyttotänkande utan snarare att ge lätt förvirrade men också kunskapshungriga ungdomar en möjlighet att lära brett, utforska och pröva många stigar och vägar – inklusive en hel del återvändsgränder.

Så här i efterhand kommer jag naturligtvis inte ihåg så många detaljer från specifika kurser. Men i en kurs, ämnet var antropologi, fick jag lära mig något som jag sedan aldrig glömt. Det gällde frågan om hur mycket människor arbetade om de inte blev utsatta för slaveri eller det moderna samhällets föreställning om att en 40-timmars arbetsvecka skulle utgöra ett normaltillstånd – ja till och med en förbättring jämfört med den tidiga industrialismen där arbetare tvingades arbeta ännu mer. Min professor, som sanningen att säga var en ganska trist räknenisse, summerade data från en rad olika studier av så kallat primitiva samhällen. […] Läs hela artikel som PDF eller på timbro.se

LARS TRÄGÅRDH

Publicerad i Smedjan den 13 september 2017.[:]